charlow

En del av mig vill och en annan vill inte. Jag är fast i ett mönster, en vana, en illusion.
Det är en rätt skum känsla, men på något sätt tar jag det med ro, jag trivs.
Jag är nog schizofren, lite smått iaf och har även en släng av alzheimers!

Jag uppskattar iaf de stunderna även om saknaden kommer som ett slag i magen efteråt
och förvirringen är total. Men det är mitt liv, som det alltid är. Varför göra det lätt för sig?

Jobb hela veckan + helgen som gäller. Mitt jobb som är ett rent helvete faktiskt. Men vi
undersköterskor är inte bara undersköterskor uppenbarligen. Vi är städerskor, kokerskor, personliga
assistenter, stryk och tvättgummor, psykologer, hudterapeuter, fotvårdsterapeuter och antagligen är det även helt okej att kasta skit på oss, skälla på oss, sparka på oss..ja, bra yrkesval. Inte konstigt att man blir schizo.

Jag är inte bitter.