when nothing.
Allt känns upp och ner. Allt känns så meningslöst..Jag vet inte varför, jag vet inte vart orken tog vägen, jag vet inte vart eller när glädjen upphörde. Allt jag tar för mig känns tungt, varje dag känns som en kamp. Jag tänker mycket..på då, på nu. Hur livet förändras, hur man förlorar och vinner. Varje val man gör i livet leder till något annat, positvit, negativt. Jag vill känna lycka varje dag, inte bara en stund då och då. Känns som att sträva efter det omöjliga. En bit av mig kommer alltid att fattas, jag måste försöka acceptera det, leva efter det. Försöka inse att livet går vidare. Men hur gör man? Jag önskar varje dag att jag ska få ge honom en kram..önskar att telefonen ska ringa och det är han i andra änden, att det är han jag säger god natt och jag älskar dig till. Allt som finns i mitt liv kopplar jag till honom..saker, platser..så mycket minnen. Små saker som försvinner som jag fått av honom gör mig ledsen, det är inte okej..En liten försvunnen pincett.
I mina öron just nu.
Kommentarer
Trackback
